Efter Lördagens långprommis som slutade med att gästspelade som trummis på Rocky bar i nästan 2 timmar så fick jag tillbaks all smärta ner i foten igen. Jag trodde allt var klart men icke då, ondskan kom tillbax med full kraft. På väg in till Krabi tog jag frukost på Dawn of Happiness och det bara värkte mer o mer, på en timme accelerade upp tilll outhärdlig nivå. Hade inget val än att åka hem och trycka i mej smärtstillande. fifaaan va ont det gjorde. Tvungen att ställa in en bröllopsspelning på kvällen plus Rovern, pisstajming. Min granne fick handla vatten och mat till mej, jag vågade inte ens sätta mej på hojen. Har blivit en fet filmtajm senaste dagarna..
I går em kunde jag halta framåt igen, gick att ta sej till Sofitel. Satt där och lirade vid poolen, kunde knappt hålla mej vaken. Hade tagit en citodontablett 10 timmar tidigare, den höll i sej kan jag säga, vet knappt viken rad jag sjungit innan den var slut...
Kom till Rovern och det började bli bättre. Jon var på strålande humör, han kan ju lira igen efter en veckas frånvaro. Jag fixade mina set utan prob, fick tillomed den här kommentaren från en tyska: "whatever you play, I love it!". Sånt värmer... :-)
Nu Onsdag morron känns det mkt bättre i foten. Är på väg in till Krabi nu för div ärenden. och... Nej, det blir inte någe trumspel för mej på ett bra tag...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar