hem ljuva hem

   Tibax i Ao Nang och mitt lilla hus. Känns rätt skönt och vila ut framför TVn. I regnet. För regnar gör det. Kanske inte lika mkt som i Maj, men det är ingen blå himmel direkt. Hade inte väntat mej nåt annat heller så det gör inget. Om ett par timmar ska jag ha möte med min konsulter och ta reda på hur firman ska ordnas. Lite spännande faktiskt. Kanske tar en vecka eller en månad eller gud vet hur länge att fixa dokument o dylikt. Men det blir av iallafall. 


   Laos ja, det var en dryg resa. Åkte halv sju på onsdagskvällen, kom fram till gränsen vid fyra-fem. Av nån anledning fick vi byta minibussar inne i Laos, kanske pga högertrafik? In till Thaländska ambassaden för "defilering". Vi gjorde inget mer än satt på nåra säten i fem min, sen till hotellet för sen frukost. Jag drog i mej toast m ägg o korv för att sen halta upp i mitt stoora rum och tuppa av i den sköna sängen. Rummet var säker 70 kvm, halva delen bara tom yta, undrar hur dom tänkte där?


   Vakna två och kände mej pigg, vill se lite av stan. Tog en tuktuk in till centrum...tror jag...jag sa att jag ville shoppa, market, och blev avsläppt i shoppingområdet. Men det var glest. Krabi stad är större. Hittade inget varuhus, bara små affärer, pubar, resturanger på vanliga gator. Inget torg i syne. Mysigt är det, men ingen storstadskänlsa alls. Ont i foten igen, fan att det inte går över. Inga öppna apotek, i thai finns det ett pharmacy i varje hörna men här knappt nånting. Till slut tar jag en tuktuk, chaffisen vet om ett öppet apotek, in där, handla voltaren och painkillers. Sen tibax till hotellet, tuppa av igen. Skön säng må jag säga.


   Vakna upp vid sju, yr i skallen efter medicinen. Måste ha mat så ner och käka middag. Prata lite med dom andra visarunsdeltagarna, men jag har ingen ork så upp och sova ett par timmar till. Sen braka det lös vid tiesnåret. Hela rummet vibrerar och dunkar. Discot har satt igång och det ligger psis två våningar under mej . Sub-basarna smäller på med grym kraft. Lika bra och går dit kolla tänker jag, klär på mej och haltar ut. Men när jag lyckats tagit mej runt hela huset - det fanns ingen trapp direkt ner, nej - så stänger dom. kvart över tolv. Typiskt. Alla är på väg ut redan. Tar mej till resturangen men den stänger också. Jaha, tibax i sängen igen. sovasovasova sängsängsäng. Kul dag i Laos eller hur?  :-)


   Efter frukost och lunch bär det av till gränsen. Vi får våra pass stämplade och klara psis brevid tullen. Väldigt smidigt tycker jag. Chaffisen var som en turistguide, vi behövde i stort sett inte göra nånting själva. Möts upp på andra sidan och åker mot Pattaya 14:40, pip. Framme vid soi Diana 23:35, pip. Huva va drygt! Det är sista gången jag sitter i en minivan så här länge. Det var sköna säten, AC och filmvising men jag får helt enkelt inte plats. Kan inte slappna av, blir bara helt slut av en sån här vända. Aldrig mer. 


   Med lite flyt så ska det inte behövas mer än en visarun om året i framtiden heller. Det vet jag mer om ett par veckor. Håll tummarna, msg på er! 

Visaruns-minivans på rad vid gränsen tidigt på morronen.

Bridge of friendship tar man över Mekongfloden.

Utanför ambassaden. "vad händer nurå?" Ingen vet. som vanligt.

TukTuk åkning.

En av gatorna i Vientiane.

Huyndaipickisar var man än såg. Inte är dom snygga iaf, om man frågar mej.

Stängt. Man undrar varför? Mitt på en Torsdag.

Här kommer passen tibax! Alla är nyfikna, har dom stämplat rätt?
Ser nästan ut som att dom sitter och ber. :-)

Ännu en skön kö att stå i. Underbart, jag älskar köer... NOT!