En person som jag har hållit som en säker polare har bara spårat ur. Pratar skit bakom ryggen om gemensamma kompisar och hånskrattar åt dåliga händelser, ren mobbing....en kompis ställer väl upp och hjälper till? Mår så dåligt så jag är tvungen att avsluta mitt förtroende för honom. Kan möta han på stan men det är känns bara jobbigt. Han anser att vi är vänner, men som jag ser det kan han göra ett lappkast och göra samma skit mot mej närsomhelst, fulstil, blä.
En annan "kompis" tyckte en massa saker om mej och vad jag gjorde och inte gjorde som kompis och ditt o datt... på engelska "ranting"... kommer en massa långa meddelanden i mobilen och på facebook och chat som bara är bullshit-idéer uppfunnit i dennes hjärna helt i onödan. Jag har träffat honom 3-4 gånger, kallar inte han för kompis, men han manipulerar in det tänket i folk märkte jag. Det jobbiga är att läsa all skit han skriver, snacka om att ödsla energi i onödan. Träffade mannen i tisdags och sa: "good playing...don't ever call me no more". Sen gick jag utan att ta nån diskussion. Kan verka fegt, men jag är inte bra när det är jobbiga känslor, vill bara få bort.
Tredje dagen blev jag väckt kl fyra på morronen, det knackar på dörren. Jag = astrött, inga linser (ser suddigt), naken, yr i huvet. Hon = Dyngrak och sur! En böna som jag känner sen förr, har aldrig haft problem med henne. Jag släppte tyvärr in henne i mitt yrsliga tillstånd och det första hon gör är att sätta sej på min akkegura! Det knakar till och jag blir skiträdd och förbannad...vafan gör hon?..hon kan knappt prata eller stå och jag blir sne och säger "åk hem nu". Hon vägrar och allt blir fel, hon river mej, biter mej och skriker, väcker hela huset...till sist får jag ut henne, men hon ger inte upp. Hon bankar och slår på dörren och fönstret, som tur var är nattvakten där och pratar henne till rätta, efter en timma ger hon upp och drar...kan säga att jag är mör i huvet hela dan efter det. Ingen skön sömn blir det.
Tar mej samman vid kl två dan efter och ska lira på Akvavit. Går ut på verandan och ...allt är upp å ner... stolar, bord, grejer, och min hornhjälm är borta....hon har tagit den säger vakten....jaha, fattas bara det...
Får veta en dag efteråt av en gemensam vän att hon har krockat och brytit nyckelbenet, ligger på sjukhus. ...det första jag tänker är "somliga straffar Gud med detsamma"....kan verka okänsligt men det hon gjorde mot mej var faan inte rätt. Jag tycker mer synd om henne för att hon bränner sina broar på detta sättet. Jag har aldrig sett den sidan förr, och jag har känt henne i över två år..Enligt min kompis så har det hänt förr och det kommer att hända igen...... i dom lugnaste vattnen...?
Kvällen därefter sitter vi på Rum Dum bar ett gäng och trivs. Det dyker upp en ung aussiekille som verkar glad. Han pratar på och ställer en del frågor...som blir till slut konstiga. Mark fattar misstankar efter tag, och säger: "din historia håller inte, du är en journalist som letar snaskiga reportage!" Killen kan inte visa upp ID eller nåt på frågor, slingrar sej en massa. Jag hänger inte med riktigt, men efter tag kommer Thomas och lägger sej i, han blir arg och säger att han ska hämta Greg, chefen. Då får aussiekillen panik och flyr över blommorna och vallen och kutar allt han kan ner mot soi sju...ett par tjejer från Rum Dum tar upp jakten på moppe, men han hinner undan...huva...Drama!
Tyvärr på samma kväll så råkade Greg köra ikull på moppen, han la ner den för tvärt och det var grus på vägen, halkade hårt...han slog upp hela högersidan på ansiktet + knä och arm...stoora skrapsår...han är igång nu idag, ser ut som värsta slagskämpen, dom fick bryta upp högerögat på han, haha.
I söndags kom Hasse med svenskt sällskap till Rum Dum när jag lirade. Tjugifem kanonfulla svennar varav hälften inte varit i Tahiland förut. Ujujujuj...jag lirade en låt sen kom Greg och sa: "Säg åt dom att man får inte ta med 7/11 öl och korka upp i min bar!" ..haha, jag sa det i micken men ingen hajade nåt, alla var kalasfulla...ujujuj....fylledrama igen....
Som tur är så har jag en massa sköna kompisar här som jag kan ventilera med, jag är inte bra på såna här grejer, känslor, dom sätter sej för hårt och jag börjar älta inne i huvet. Vem gjorde vad? Jag dum? Han dum? Eller?...bara slöseri på bra energi. Jag lär mej dock även om det går långsamt.
Spelade på Tony's gym, soi buakhao igår. Det gick fint, ska ha ett snack om framtida upplägg. Kanoners, Tony's är en av dom stora drakarna här, kan vi ha en bra deal är det en bra hörnsten för framtiden!
msg alla goa människor!
![]() |
| Att dörren höll efter x antal insparkningar, trodde jag inte. Stog inne och höll emot ett tag, stark böna... |
![]() |
| Hasse är så vacker så på svensexan! Ska bli ett nöje att spela på hans bröllop. |
![]() |
| Sköna minitrummor och gitarrer, nån som vill ha? |
![]() |
| Hann med ett besök i favvopoolen igår också. |
![]() |
| Japp, man med på listan...hehe... |
![]() |
| Toast, Skinka och stark senap kan man få hos Maitan, mums! |
![]() |
| Thomas gillar lika mycket som jag! :-) |







Tur iaf att ingen blev ordentligt skadad fysiskt eller psykiskt. Eller har jag rätt? Vissa kompisar kan man inte lita på, men det kommer man att märka först efteråt, efter att ha trott att de var justa.
SvaraRaderaSvar till ANONYM:
SvaraRaderaJa hon bröt nyckelbenet, det är en fysisk skada?
Tyvärr så häånder sånt här varje dag i denna stad, nu var det min tur. Det är en miljonstad där det är lördag varje dag, så det händer en del knas.
Som med alla kompisar, vänner , bekanta....det tar ett tag innan man kan slappna av i relationen. Beroende på vad som händer så får man olika nivåer av känslor. Men det som hänt mej är alldelles för nära och skitjobbigt. .... Shit happens antar jag....
Man måste ha lite drama i livet ibland, så man känner att man lever. Tråkigt när såna här saker händer, men ibland kan man även lära sig lite av det. Bästa är väl också att inte ta det för allvarligt så man stänger ute dom som verkligen bryr sig.
SvaraRaderaHoppas du har det bra, men det tror jag du har.
Tack Rosen.
SvaraRaderaKlart det går upp å ner, så är livet.
Var väl det att det blev lite koncentrerat me jobbigt liksom.
Tar det allvarligt gör jag, vill inte ha såna folk i min krets. Har vari med om liknande förr så jag vet när det är dax att stänga dörren.
Däremot vet jag att sånt härnt ingår i livet och kommer säkert att hända igen,....för så är det... :-)
Instämmer med det du säger. Och det blir ju extra jobbigt när mycket händer inom en väldig kort period.
SvaraRaderaKan ju även säga att det är kul och läsa dina skrivelser och följa din resa.