2 november 2013

lite segt

   Just nu funkar jag inte så bra. Har haft en del problem fysiskt, psykiskt, med jobb och med firman. Mest en massa strul dom sista veckorna. Därför har jag inte känt nån större lust att uppdatera min blogg. Men jag pratade med Marie just psis och hon tyckte att jag kan visst lägga ut vad 17 som helst även om det inte är solsken och party varje dag. Det finns ju dåliga dagar för alla. Såklart är det så, vi åker alla livets bergodalbana...varje dag.

  Jag ser det som att ... om jag lägger ut allt gnäll så blire det självömkan, tycka synd om mej själv, och det är jag inte ute efter alls. Varför ska fina vänner läsa om mitt svårmod? Jag skulle då inte vilja det.

  Eller?  .. Vad tycker ni?
Är det ok att jag skickar ut en massa "må dåligt" känslor.....just nu ingen balans mot det fina i livet. Vill ni höra om mitt skrot? Eller ska jag bara vara tyst, låta bloggen vila?

Skicka iväg era kommentarer tack, det vore tacksamt.
Detta med bloggning är fortfarande nytt för mej,  och jag vet inte allt om gränser eller hur man ska/får göra alls...

mvh Patrick






12 kommentarer:

  1. tack du finns där,,,skriv om allt, upp å nedgång bergådalbanan.

    Dalarna

    SvaraRadera
  2. Tack Dalarna, ska göra mitt bästa.

    SvaraRadera
  3. Skriv på om allt som du vill! Bra dagar,dåliga dagar spelar ingen roll. Det är lika för alla.

    SvaraRadera
  4. Jag tycker du ska skriva som du känner. Ibland är allt toppen, andra gånger är allt bara jävligt. Ingen kommer undan det. Inte ens du! Jag tror inte någon som känner dig skulle uppleva att du vältrar dig i självömkan om du skrev att det var deppigt. Du sprider ofta en positiv energi runt dig så det kanske är så att vi runt omkring glömmer att ge tillbaka om allt bara verkar vara solsken...
    Du är grym Patrik, glöm inte bort att vara mänsklig!
    /Kristian

    SvaraRadera
  5. Tack kroggo!... bara det att jag har svårt att skriva om mina dåliga sidor / upplevelser...
    känns som jag fastnar i "gnäll" om mej själv. Men det kanske ger sej, så länge jag håller på? :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ta det piano.
      Jag tippar på att majoriteten som läser känner dig och bryr sig om dig. De andra som inte förstår får man lära sig hantera, precis som i allt annat.
      Hur som helst så hoppas jag att det löser sig, vad det än är som tynger dig!
      /K

      Radera
  6. Skriv om allt du känner. OCH som du känner att du har lust att dela med andra. Solen lyser ju inte alltid, ens i Thailand! Du är bra på att förmedla så fortsätt skriva. Det finns inte någon som kan döma dig för vad du bloggar om, alla har ups and downs, och det är bra att få dela med sig när man känner för det. Jag saknar att få läsa om dina betraktelser i stort och smått. Glatt eller sorgligt, vardagligt eller fest, du är bra på detta, så blogga på du.
    Stor kram.
    Ylva

    SvaraRadera
  7. Skriv det du känner, jag har haft o har ett helvetes skitliv ett tag, men det går över och faktiskt, det lättar på trycket att vara öppen i såväl med som motgångar. Finns det bara en eller ett par som verkligen bryr sig är det värt varje bokstav!
    Kör på!

    SvaraRadera
  8. Hej på dig, tråkigt att höra att du inte känner dig helt tillfreds med din tillvaro och jag hoppas att det är något som snabbt går över.

    I det dagliga livet finns det en blandning av bra och dåliga dagar och det är inte så mycket att göra åt mer än att ta vara på de bra dagarna medan de varar. Dessutom kan man vara säker på att de dåliga dagarna går över efter ett tag även om det inte känns så när man känner sig nere.

    Att skriva om sina problem, funderingar et.c. kan vara ett sätt att bearbeta de problem man har för stunden, du kan få råd och stöd och kanske få ett annat perspektiv på saker och ting. Du kallar det självömkan, jag kallar det öppenhet.

    Du har många vänner som tycker om dig och vill dig väl, varav jag är en av dessa, även om vi bara träffas lite då och då. Du väljer självklart själv om du vill dela med dig av dina tankar och ditt liv men en liten tröst i vardagen är att du kan vara säker på att du inte är ensam. Jag och många med mig finns här på internetet och delar dina mindre bra dagar likaväl som de bra dagarna.

    Stora kramen
    /Kim

    SvaraRadera
  9. Tack o bock. Snälla ni är.

    SvaraRadera
  10. Kämpa på Raggis! Lyssna inte på dem som säger att du är gammal och börjar bli gråhårig. Jag tycker du är asball! ;-)

    SvaraRadera